EmmaJae

"Det där är brist på respekt tycker jag" Den kommentaren fick jag idag.

Jag lever (och har levt de senaste 10 åren) i två familjer på 8 kontra 7 personer inkl. mig själv. Det är inte många gånger jag har fått höra att jag är dålig på att visa respekt. Nån gång av mamma kanske, som tycker att det är respektlöst mot henne om man inte städar rummet så fort det är det minsta stökigt. Men annars har jag så gott so aldrig hört att jag är dålig på att visa respekt.

Varför fick jag då denna kommentar? Jo, igår på träningsmatchen så gick det så jävla kukigt (ursäkta språket, men det behövs för jag är så jävla pissed) inget jag gjorde var rätt och i uppspelen så deltog jag inte alls. Detta för att jag fick spela center efter 3 månader som forward. Jag bad coach att han skulle hålla koll på mig och vara lite mer aktiv i sitt coachande så jag fort kom in i mina gamla centerrutiner. Gjorde han det? nejnej, glöm det! Är det att visa respekt? Så redan då var jag en aningen frustrerad.

Idag när vi skulle ha lite matchsnack så säger coach; "Ja, särskilt Martina och Camilla var bra igår" Och eftersom det var dom två jag spelade med så känns ju inte det så jävla kul o höra. Visserligen visste jag ju med mig att det gick dåligt men lite halvt taskigt att säga det inför hela gruppen. Sågningen numero 1 fick jag!
Så började alltså min träning och värre skulle det bli. ALLT gick fel! Jag hade inte alls mitt självförtroende med mig. Så efter ett riktigt dåligt byte blev jag så jävla förbannad så jag kastade klubban bakom sargen och gick in för att lugna ner mig på en toalett. Drack lite vatten och efter ett tag kunde jag börja andas igen. Då när jag kommer ut i hallen igen så ska Erik genast snacka med mig. Hur kan han inte förstå att jag är så himla arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen? Så jag svarar att nää inte idag, jag vill inte snacka idag. Vi tar det nästa vecka.
Och han förstår såklart ingenting.

Sen efter träningen kom det;

"Emma, vänta. Jag tycker att det är dåligt att du inte vill prata"
"Jaaa men jag kunde ju inte, jag är så jävla förbannad"
"Nä men det spelar ingen roll. Det där är brist på respekt tycker jag"
"Jaa men jag ville ju hellre spela innebandy"
"Så lång tid hade det inte tagit"

Nää men det är just det. Hade han lagt ner en halv minut åt att titta på hur jag såg ut när jag kom ut från omklädningsrummet så hade han förstått att om vi hade snackat då så hade jag endera klubbat ner honom eller så hade jag tillbringat resten av träningen i ett omkl.rum och gråtit. För så arg var jag! Att jag hade kunnat börjat tjuta just då, och det gör man ju helst inte på en träning.

Konstigt att hela laget förstog att jag ville vara "ifred" och bara spela som att inget hade hänt men att Erik, trots att jag sagt att han skulle låta mig vara, inte kunde göra det. Och han kallar mig respektlös.

Nu har jag fått skriva av mig lite ilska. Och nu ligger det här bakom mig. Så skit i det nu!

På torsdag är det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst. Ge mig då kyckling det gillar jag mest, Kyckling på fredag då mår man riktigt bra, kyckling på fredag det enda jag vill ha. Kyckling på fredag du hörde vad jag sa, jag vill ha fredag idag!

Av nån konstig anledning blir jag alltid glad av den låten.

Hejsvejs!